Ordbruden

Senaste inläggen

Av Ordbruden - 23 juni 2014 21:52

No 90 Kleist - till er tjänst

No 90 Kleist men bara så ni vet - jag kommer rymma härifrån 



Börjar någon slags tolkning på vad som senare kommer att bli startskottet på Glöm inte bort mig-serien. Fotar Terese med pappersblommor fastklistrade i ansiktet - precis som Prinsessan Lena.


 

En kväll får jag ett runt secondhandbord jag önskat mig och vi startar projekt Alfhild. Slipar och målar. Och klipper ut cirka en miljard bokmärken. Känner något slags fullkomligt lugn nä jag får stå i målarpants med pensel och I'm into you och Everywhere blandade på repeat.




 

Vi åker till Marstrand och uppe på Carlstens fästning ser vi no 90 Kleist och blir om möjligt ännu mer förälskade i Stefan Andersson och historien. Kleist ger mig sitt visitkort och såhär i efterhand inser jag att det är starten på allt som kommit i och med det utbytet. Pippi är galen och jag träffar Gunnar för första gången. Det var liksom där allt började.




   

Cassandra och jag craschar skolstarten för de nya ettorna med tips och fika. Lärarna är finast och säger precis rätt saker när vi sitter ner efteråt.



Jag drömmer konstigt och hoppas på höst. Packar mitt liv i kartonger och längtar bort och till. Står inte ut mer än exakt den tid som är kvar. Sitter tätt intill Hanna och Elin i soffan och skrattar åt träffande beskrivningar och gråter när de åker hem.

Jag är utmattad och trött, hänger på vårdcentralen och letar efter leukemi. Det har jag inte och egentligen vet jag nog hela tiden att det inte är det - jag är bara trött. 

Av Ordbruden - 23 juni 2014 21:35

För att jag är livrädd

För att jag inte skrivit på så länge

För att Maja fortfarande längtar

 


Jag jobbar med ångest liksom så ofta i juli, är besatt av allt som är orange och låtsas att det är fredag när det egentligen är måndag. Deklarerar detta högt och förvirrar cevila.

Fotograferar två bröllop, hänger med min fd fotolärare, Terese och pendlar mellan att planera mitt eget bröllop och min egen begravning. 


Cutebjörn föds och jag introducerar Ordbruden.

 

 


Hänger i Göteborg, ser Känn ingen sorg och greppar hennes hand hårt under Nu kan du få mig så lätt. Jag gråter hjärtat ur led till den grad att vi måste sitta kvar långt efter att eftertexterna slutat rulla och det är vackert och lite bisarrt och pinsamt och jag skämtar, med snor i halva ansiktet att jag påminner om ett Justin Bieber-fan och jag säger ingenting på jättelänge och vill inte prata om det.


När vi går förbi uteserveringarna i sommarnatten ser folk på livefotboll och det klibbar under skorna när vi går avenyn fram. Tar hoppbilder nere vid Lilla bommen och jag glömmer mitt halsband där.



 

Jag åker till Hönö de dagar jag är ledig och dricker bag in box-vin i en kylväska ur plastglas och två störda ungar vägrar att lämna vår husvagn. 



 

Vi får träffa Cutebjörn och jag går på min första loppis. Fyndar saker till lägenheten och drar ut en ljusslinga och en madrass och så sitter vi på taket en natt och pratar om rädslan att bli lik någon och hon är livrädd för fladdermössen som flyger ovan oss.


Jag tar med henne till stranden där jag växte upp som ligger mitt emellan farmor och min första bästis dit många inte hittar.



 

Jag hänger med Kristina, rockar second-hand, pratar om vad hon trodde men inte vågade fråga som visar sig vara sant och så börjar det regna. Jag skriver på mitt allra första lägenhetskontrakt och så är lägenheten min. Ett tag. Jag är bubblig och det blir min första instagram-bild. Jag firar med Leo under ett gult paraply och ser på Dispicible me 2. 

Av Ordbruden - 31 januari 2014 11:54

 

Än finns det tusentals tårar kvar och de är dina att ge vem som helst
De är de dyrbaraste smycken du har så be aldrig om ursäkt igen

Panikhänger med klassen, kan inte riktigt fatta att det kommer till ett slut. Allt är fint trots ett brev skrivet på ett annat språk som får hjärtat att gå i bitar. Går på bal och är världens snyggaste. Får gång på gång höra att klänningen är min stil och på ett sätt förstår jag vad de menar men på ett annat sätt inte helt.

 

Och så tar vi ju studenten. Det är surrealistiskt och jag håller tidernas bästa studenttal om den mest värda skolken i England och alla mina fina kommer på min mottagning och det liksom värker i hjärtat för allt är så förbenat vackert.

 

Den kvällen dansar jag mitt hårdaste till Kom igen Lena och kysser så många jag hinner. 

 

 

 

Sen åker jag till Mallorca och sover ikapp tre gymnasiehektiska, övermabitiösa år. Jag läser Jonas Gardell, skriver om Vega, solar mig till en solbränna, badar mig till slitet hår och det är tamejfan lika lovely som det låter.

 

Firar midsommar med de jag gillar mest, gifter mig nästan och jobbar sjuka tider.

Älskar när det regnar och hänger med Emma och magen i mina nya hoods och det är väl det som får mig att orka.

Blir störtförälskad i femtiotalslägenheten i Majorna, min morbror skriver "TA DEN!" och så gör jag det.


Av Ordbruden - 31 januari 2014 11:22

 

Where there is desire there is gonna be a flame
Where there is a flame someone's bound to get burned
But just because it burns doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try

 


Tar mig igenom skolstressen och dansar min sista dansuppvisning nästan helt utan hard feelings. Åker till Skåne med fotoklassen men skolkar och hänger istället med Hanna mellan Brösarps backar, Islandshästar och vårsol.

Kan andas igen. 


Och så sätter jag mig på ett flyg till England för att ta mig tillbaka till staden jag lämnade fyra veckor tidigare.

För att träffa den där lockhåriga britten jag blev så våldsamt förälskad i. Jag är dödssjuk, nervös och kär.

Det är det modigaste jag någonsin gjort.

Vi gör egentligen ingenting vettigt. Åker till staden han växte upp i, ramlar runt i London, försöker dölja och överleva influensan och lär honom fula ord på Svenska. Men mest så ligger vi med varandra. Och tittar på Wallander. 


Jag gråter mig hela vägen från avskedet, genom säkerhetskontrollen, flygresan och hela vägen hem med känslan att vi inte kommer träffas igen. Maja överraskar mig på flygplatsen och tröstar och jag vill på allvar dö den natten.


 


  '


Min följeponny och jag åker till Stockholm. Andas, spelar in film och önskar ingen annan stans. 

Ser P!nk live i Globen och eftersom en tjej svimmar i publikhavet kommer vi nära scenkanten. Det är helt crazy och jag dansar mig svettig under konserten, på tunnelbanan, hela vägen hem och gör bakåtkullerbyttor för publik i hotellobyn. 


 


Hänger med klassen i Azaleadalen och är sådär lyckliga som bara studenter i månadsskiftet maj/juni kan vara.

Vi åker hem senare än alla andra, sitter på spårvagnen och säger "det här kanske blir min stad" och det blir det.


Av Ordbruden - 31 januari 2014 11:02


When we all had new Iphones but no one had no one to call...


Det där jag inte tror kan hända - händer.

Och han där jag inte tror finns - finns.

För det där jag inte tror - tror visst på mig.

 

Brighton, UK.

Vi åker dubbeldäckare, delar lurar, lyssnar andäktigt på Engelsk folkmusik och drar samtidigt efter andan till Passengers I hate. 


Blir kär i det vackratse jag någonsin sett, viskar ordet bittersweet och dansar mitt hårdaste på the Black Lion med hans händer runt min midja. Skolkar för att gå på dejt och säger "the last bus home leavs in about five minutes and I'm not taking it" i hans säng i Jazzkollektivet i Hove.

 

Hånglar till mig ett par trasiga läppar och trassligt hår, lever lite som på film och inser att det är den största klycshan hittills.


  


Åker hem och diagnotiserades med utmattningssymptom. Skriver vykort till Jazzmusikern i Brighton, fotar mig själv och blåser serpentiner i lärarrummet. Längtar hjärtat i strimlor och hänger upp mitt väsen på skrivna, engelska rader.


Spelar in Try i Björns kök, ställer in en spelning och bokar flygbiljetter tillbaka till honom. 

Av Ordbruden - 31 januari 2014 10:48


Brutalt ärlig, naken, svår och helt utan kontroll - världen gick åt helvete men vi gick åt fel håll...


Och så kommer ändå dagen då vi får visa vad vi gjort, leva ut det där vi jobbat på i nästan ett års tid. Sätter upp musikalen, gör succé och samlar ihop en mindre förmögenhet till barncancerfondens Alvas Änglar. Är löjligt stolta men minst lika lättade att det äntligen är över. 


Jag fotar Emma på en vind i Göteborg och mina allra finaste i ett orangeri i samma stad under ett Afternoon tea party. Får den där kjolen jag får för mig kommer att vara betydelsefull resten av året, skaffar Facebook och Sofie tar löjligt vackra motljusbilder av mig en eftermiddag.


 


Jag är trött på allt och längtar bort, jämför mig med en "kampsportshund som givit sig fan på att bita ihjäl den sista kaninen" och Martina kallar mig modig som vågar det där konstnärliga. Erik räddar mig ur lillebrors sjukmissär och vi äter frukost i det åttakantiga huset en morgon, skriver ut en miljard bilder att skicka till en annan fotoskola, går på spelning på andra lång en vardag och sover tätt ihop.


Jag hånglar med fel person under en stjärnhimmel och önskar att han vore någon annan.

Packar för tungt och åker till England.

Håkans nya skiva kommer och det kommer aldrig vara över för mig.

Av Ordbruden - 31 januari 2014 10:35

 

And I know how it was last time and how bitterly it always ends...


Musikalen tar nästan upp all ledig tid i februari men vi börjar ändå se ett slut på eländet. Går på konstgjord andning och sitter alltsomoftast i ett åttakantigt hus och försöker ignorera det faktum att vi inte kommer göra det ett halvår från nu.


 


Jag får det finaste av alla pianon, pickninckar med Linnéa på det där berget från vilket man ser hela savannen och pratar om viktiga och oviktiga saker fast att vi egentligen kanske inte känner varandra. Firar mina nitton år på jorden och en kväll ligger jag på pianopallen och gråter ihjäl mig när jag berättar om att han inte ville att jag skulle flytta och börja gymnasie långt bort bara för att han kände någonting och att jag fick veta det långt efter. Och så lyssnar vi på Vegas version av Calleth you cometh I och vet inte riktigt hur jag skall kanalisera allt jag känner. 



Av Ordbruden - 31 januari 2014 10:22

I will tell you a story if you die...

 

Årets första morgon vaknar jag i ett kargt Skånelandskap mellan Brösarps backar och uttåliga Islandshästar. Vi gör prick ingenting vi inte vill, jag går omkull med en häst och river hjärtat ur bröstkorgen när vi måste åka hem. Väl hemma skriver jag arga worddokument om hur det måste finnas något mer än obesvarad kärlek, kluvna toppar och bästa vännen som aldrig vet vad han ska svara när du säger att du älskar honom. 

 

 

 

Vi repar musikal och destruktivt älskar jag hjärtat i spillror. Vågar mig in i studion och kommer på att foto kanske är min grej i alla fall. Vinner månadens bild, skickar in bilder till en fotoskola jag inte kommer in på och blir med fullformatare. Skickar in mitt bokmanus, beställer hem ett Ewa-i-Walla-prassel och spontanar med Erik, Sofie och Sofia. I samma stund så vet jag att allting har ett slut.

 

Jag gråter ihjäl mig i hans knä ute i skogen och så begravs vår tolvåring. 


Ordbruden


En bekräftelseknarkande, egenkåt allroundkonstnär – besatt av ord, kylskåpsdans och suddiga förgrunder. Med ett hjärta som pulserar och en sen tonårsrevolt.

Om att få vara och inte ständigt vilja bli. Om att inte verka svår men ändå vara det.

     

.sätta kedjor på en Hurricane

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014
>>>

     

.i en frusen tyst minut

     

.vilja bli

     

.där din axel blir till hals

       

.det luktar lite dig om mig

.och en liten tagg borrades in i hennes rygg

     


Skapa flashcards